Nu står jag här helt hissnande fri och drömmar om landet i norr börjar klarna...

Samtidigt, minnen från den trygga tiden försöker ta plats...
men viljan, eller är det kanske rädslan om att fastna, tar över...
o nu börjar det på riktigt igen
det känns
det känns på riktigt! o jag står själv.
O det känns ändå fint att ibland blicka bakåt såhär.