En veckas kognitiv beteende terapi...

....o bron står fortfarande kvar där nere ovanför min spegelbild...

Det är ändå nått visst med Stockholm om sommarn...

Nu står jag här helt hissnande fri och drömmar om landet i norr börjar klarna...

Samtidigt, minnen från den trygga tiden försöker ta plats...
men viljan, eller är det kanske rädslan om att fastna, tar över...
o nu börjar det på riktigt igen
det känns
det känns på riktigt! o jag står själv.
O det känns ändå fint att ibland blicka bakåt såhär.