upp och ner fram o tebaka hela tiden nu.
det känns i alla fall.

o jag känner att jag lever igen.

I Munka tycker dom inte om min mamma särskilt mycket. inte dom på ica i alla fall.

du gör mig glad, påminner mig så bra, jag tycker om dig malmö...

i sängen bland bilder om hur det brukade vara....vänder det sakta uppåt o framår igen, sakta..med nya bilder ...

precis här är jag nu, på väg igen tror jag, omskakad, förvirrad. tror jag.
jag tror jag håller på att börja om, tror jag, det var ju bara att stanna upp ju. låta allt hinna ifatt på nått vis.
det tror jag.